"Hur kommer det sig...
... att du började lyssna på rock?"
Fick den frågan igår av en gammal klassare jag stötte på på bussen. Ni som har kän mig längst vet säkert att jag inte alltid vart "hårdrockare" or whatever. Tänkte igenom den frågan igår och kom roligt nog fram till ett ganska bra svar. Tänker bara för att jag för tillfället är trött på att skriva svenska-uppsatsen dra min "musikhistoria". Är du inte intresserad, sluta läsa nu.
Where to begin? När jag var liten, och då menar jag kanske 4-5 år, kommer jag ihåg hur jag och Ida brukade kolla på gamla inspelade VHS filmer med Arvingarna när dom var med i någon tävling, gå runt och sjunga på låtar som "Eloise" med just arvingarna och typ "4 bugg och en coca-cola". Min första favorit grupp var, som för många andra i min ålder, Spice Girls. Hur gammal var man då, 7 kanske? Under Spice Girls perioden lyssnade jag även på musik med olika "Boybands" typ Westlife. Gillade däremot aldrig Hanson eller vad de nu hette. Aqua, Nordman, Bubbles, Martin Svensson (Yeah yeah, wow wow) osv. Min första "riktiga" konsert (i någon typ av arena, icke gratis or whatever) var jag på när jag var 10. Hade i 10års-present fått en biljett till en Markoolio konsert i globen. Globen, kan ni tänka er? Inte en chans att han skulle få globen i dagens läge :P Kommer inte ihåg jättemycket av det, utöver att det sparkades ut fotbollar och att det var någon som blev skadad av den lilla pyro-teknik som användes. DaBuzz (eller hur det stavas) agerade support åt Markoolio. Runt denna period började jag lyssna rätt mycket på pop, typ Britney Spears. Popen följdes av vad jag inte kan kalla annat än rnb/rap. I sexan började jag lyssna på bla Eminem. Det var här som rocken dök upp för mig. Fick i 12års present en skiva med Good Charlotte som jag tyckte var väldigt bra. Jag hittade i högstadiet även Simple Plan, men tröttnade ganska snabbt på dem. Good Charlotte ledde mig via finska The Rasmus (lyssnade en kort period på dem) till HIM och liknande typ av metal. Upptäckte Guns N Roses, Metallica och mindre band som Takida (ja, Takida har inte alltid vart så stora som nu. Man slapp då dela dem med alla fjortisar som i princip hört Curly Sue och bara äääälskar Takida)
Nån gång mot slutet av åttan var jag på en pre-Rest in Sleaze spelning med Crashdïet med en kompis och jag blev helsold. Musiken var rå och hård, väldigt olik annat jag lyssnat på. Jag gillade det! Däremot kände jag inte till några band som spelar den typ av musik och började istället smått utforska metal scenen. Det var inte förrän 2005 som jag på allvar började lyssna på glam/sleaze/call it whatever you like. Var på "Okej dagen" på grönalund i Augusti 2005 och såg Crashdïet och Gemini Five spela. Det var här jag började utforska denna typ av musik. Upptäckte alla de stora, ex. Aerosmith, AC/DC, Kiss, Alice Cooper, Twisted Sister och självklart världsbästa Mötley Crüe. Samtidigt växte mitt metal intresse och jag började lyssna på blandannat Sonata Arctica. Min "rockiga" klädstil var något som tillkom sent, under ettan i gymnasiet för att vara exakt. I och med kläderna kom de inramade ögonen, and tadaa, there I am ;D Har egentligen inte skett några större förändringar sen dess, utöver att jag kraftigt ökat antalet band jag lyssnar på till jag vet inte hur många. Jag försöker lyssna så mycket jag kan på de "små" banden eftersom jag tycker att även dessa band har mycket att ge. Det finns flertalet band jag lyssnar på som många aldrig ens hört talas om. För att nämna några; Panzer Princess, Dynazty, Baby Jane, Sweet Appetite, Sister, Worldfast, Cromevict (kan fortsätta länge, men säg mig, e de nån i min bekantskapskrets som hört talas om nån dom utan att det kommit via mig? :P)
Crashdïet under Dave Lepards tid! Satan, du e saknad, vila i frid <3
Okej, svaret på frågan då alltså. Jag hittade mig själv i rocken på ett sätt som jag inte kan beskriva med ord. Musiken har fått mig att våga.
Hoppas att dom som nu orkat läsa igenom allt detta inte blev allt för uttråkade, men till mitt försvar får jag säga, I did warn you ;)
Well, slut på det roliga, måste ta och fortsätta med Robinson uppgiften så jag kan packa sen.
Keep it sleazy och stick to your guns! What's right for you aint right for everyone!
Over n Out
//// CALIFORNIAWHITE
Fick den frågan igår av en gammal klassare jag stötte på på bussen. Ni som har kän mig längst vet säkert att jag inte alltid vart "hårdrockare" or whatever. Tänkte igenom den frågan igår och kom roligt nog fram till ett ganska bra svar. Tänker bara för att jag för tillfället är trött på att skriva svenska-uppsatsen dra min "musikhistoria". Är du inte intresserad, sluta läsa nu.
Where to begin? När jag var liten, och då menar jag kanske 4-5 år, kommer jag ihåg hur jag och Ida brukade kolla på gamla inspelade VHS filmer med Arvingarna när dom var med i någon tävling, gå runt och sjunga på låtar som "Eloise" med just arvingarna och typ "4 bugg och en coca-cola". Min första favorit grupp var, som för många andra i min ålder, Spice Girls. Hur gammal var man då, 7 kanske? Under Spice Girls perioden lyssnade jag även på musik med olika "Boybands" typ Westlife. Gillade däremot aldrig Hanson eller vad de nu hette. Aqua, Nordman, Bubbles, Martin Svensson (Yeah yeah, wow wow) osv. Min första "riktiga" konsert (i någon typ av arena, icke gratis or whatever) var jag på när jag var 10. Hade i 10års-present fått en biljett till en Markoolio konsert i globen. Globen, kan ni tänka er? Inte en chans att han skulle få globen i dagens läge :P Kommer inte ihåg jättemycket av det, utöver att det sparkades ut fotbollar och att det var någon som blev skadad av den lilla pyro-teknik som användes. DaBuzz (eller hur det stavas) agerade support åt Markoolio. Runt denna period började jag lyssna rätt mycket på pop, typ Britney Spears. Popen följdes av vad jag inte kan kalla annat än rnb/rap. I sexan började jag lyssna på bla Eminem. Det var här som rocken dök upp för mig. Fick i 12års present en skiva med Good Charlotte som jag tyckte var väldigt bra. Jag hittade i högstadiet även Simple Plan, men tröttnade ganska snabbt på dem. Good Charlotte ledde mig via finska The Rasmus (lyssnade en kort period på dem) till HIM och liknande typ av metal. Upptäckte Guns N Roses, Metallica och mindre band som Takida (ja, Takida har inte alltid vart så stora som nu. Man slapp då dela dem med alla fjortisar som i princip hört Curly Sue och bara äääälskar Takida)
Nån gång mot slutet av åttan var jag på en pre-Rest in Sleaze spelning med Crashdïet med en kompis och jag blev helsold. Musiken var rå och hård, väldigt olik annat jag lyssnat på. Jag gillade det! Däremot kände jag inte till några band som spelar den typ av musik och började istället smått utforska metal scenen. Det var inte förrän 2005 som jag på allvar började lyssna på glam/sleaze/call it whatever you like. Var på "Okej dagen" på grönalund i Augusti 2005 och såg Crashdïet och Gemini Five spela. Det var här jag började utforska denna typ av musik. Upptäckte alla de stora, ex. Aerosmith, AC/DC, Kiss, Alice Cooper, Twisted Sister och självklart världsbästa Mötley Crüe. Samtidigt växte mitt metal intresse och jag började lyssna på blandannat Sonata Arctica. Min "rockiga" klädstil var något som tillkom sent, under ettan i gymnasiet för att vara exakt. I och med kläderna kom de inramade ögonen, and tadaa, there I am ;D Har egentligen inte skett några större förändringar sen dess, utöver att jag kraftigt ökat antalet band jag lyssnar på till jag vet inte hur många. Jag försöker lyssna så mycket jag kan på de "små" banden eftersom jag tycker att även dessa band har mycket att ge. Det finns flertalet band jag lyssnar på som många aldrig ens hört talas om. För att nämna några; Panzer Princess, Dynazty, Baby Jane, Sweet Appetite, Sister, Worldfast, Cromevict (kan fortsätta länge, men säg mig, e de nån i min bekantskapskrets som hört talas om nån dom utan att det kommit via mig? :P)
Crashdïet under Dave Lepards tid! Satan, du e saknad, vila i frid <3
Okej, svaret på frågan då alltså. Jag hittade mig själv i rocken på ett sätt som jag inte kan beskriva med ord. Musiken har fått mig att våga.
Hoppas att dom som nu orkat läsa igenom allt detta inte blev allt för uttråkade, men till mitt försvar får jag säga, I did warn you ;)
Well, slut på det roliga, måste ta och fortsätta med Robinson uppgiften så jag kan packa sen.
Keep it sleazy och stick to your guns! What's right for you aint right for everyone!
Over n Out
//// CALIFORNIAWHITE
Kommentarer
Postat av: anna
haha i loove it :D fett kul att läsa! :D
ja har liknande historia faktiskt, fast ja gillade manson och linkin park när ja va liten också, fast good charlotte med. heh, ja e inte direkt stolt. men de brukar vara så, man börjar me lite fjantigare band eller vad man ska säga, om man bortser från manson. men de va kul to read :D
Postat av: Elina
Jag läste hela, very interesting indeed :P Näe men seriöst det va skitkul å läsa! :D
Puss
Trackback